varför känner man sig så orkeslös ibland?
som om all kraft lämnat kroppen,vill bara sova
man går o funderar
måste packa,ska ju iväg till åland med jobbet imorrn
måste städa,man tittar lite håglöst omkring sig och äh,det kan vänta
det är så,man orkar inte alltid vara perfekt
men varför måste man vara perfekt?det måste man inte men hur mycket gör vi för att andra tycker hur vi ska göra
varför lyssna på andra,mitt hjärta då?vad säger den?ska jag kväva den på grund av omtanke?
ibland vill jag bara skrika,skit i mig,jag klarar mig utan alla råd,utan tillrättavisningar,jag kan planera mitt liv själv,det är mitt liv,inte erat
måste man leva för andra eller ska man leva för sig själv? man får hela tiden bara höra att det är fel om man tänker på sig själv...sakta kvävs den egna viljan...varför ska det vara så svårt?